Var är Trisslotten?

De är överallt. Människorna som vill tanka oss på hur de ska sälja mer. Ändå vill de inte betala för sig. De finns i telefonen. Får jag låna dig fem minuter och ställa några frågor? Eh, nej, jag hinner inte, eller får jag något? Nej, du får inget, vad menar du? Jo jag menar att du vill stjäla fem minuter av mitt liv. Vad får jag? Ja jag har ingen befogenhet att ge dig någon. Inte? Inte ens en liten trisslott eller två? Nej, då måste jag prata med min chef och be att få återkomma. Ja gör du det. Klick. Inte återkommer dom. Och så är man välkommen in på den ena eller andra tidningenssiten. Ursäkta vi stör. Får vi ställa några frågor? Som tack kan vi göra en bättre tidning och du blir en gladare läsare, typ. Skämtar du? På så sätt får ni underlag att göra en tidning som bättre passar era annonsörer. Och vad får jag? Just det. Ingen trisslott här heller. Andra kör ett fultrick och säger att jag får välja min egen välgörenhet att skänka typ 3 spänn till. Jojo. Spela på det dåliga samvetet. Uppmaning. Nog har du tid eller tycker du att barnen i Afrika ska svälta? Nej det vill jag verkligen inte. Men dom själva där på tidningen då. Skänker dom motsvarande sin egen arbetstid till barfotabarnen eller är det bara min tid de ger bor? Så hit med trisslotten. Jag är dessutom barnsligt förtjust i biocheckar.

Förslag på helt nya TV-såpor när nu böndbrudarna flyttat ut.

Det skälls alltid på TV-såporna. Gjort för idioter av andra idioter på något sätt. SVT faller in i kören och lanserar en serie på odrägliga curlingjuniorer. Redan Varuhuset och Rederiet ansågs fördummande. Men egentligen var de rena kvalitetsserierna jämförelsevis. Efter Östermalmskärringar, Kalorikungar, Bönderna och alla andra, kommer här förslag på tänkbara sökserier.

1.
Thorsten Flink söker bostad

2.
Präst söker nunna

3.
Miljonär söker utvikningsmodell

4.
Skådespelare söker psykolog

5.
Reklambyrå söker kunder.

6.
Prinsessa söker trogen pojkvän

Har du fler förslag?

Skicka in dem till magnus@ekochgren.se

Roligaste förslag belönas med två vackra champagneglas från Ittalla.
Juryns beslut kan inte överklagas.

Leve printannonserna!

Nyligen hemkommen från London med ca tre kilo dagstidningar i bagaget. Det finns få saker jag gillar mer än att bläddra i engelska dagstidningar. Både annonser och artiklar känns roligare, men så är det engelska språket med tänjbart än det svenska.

Annonserna är alldeles extra bra. Även om det är vara/pris-annonser, så adderar engelsmännen något ytterligare. Det är ofta mer humor utan att vara lösnäsor. Grafiskt snyggare, utan att bli en konstart i sig. Mer skärpa, mer glimten i ögat, men ändå troget sitt uppdrag. Och mer artisteri än hos oss.

Hänger det på att engelska reklambudgetar är 7-8 gånger större än svenska (det bor ju lite fler människor där och att marknaden därmed är större) eller är det så att svenska reklamköpare och deras reklambyråer tröttnat lite på print?

Jag bläddrar i några svenska tidningar och hittar få exempel på något som kommer i närheten. Det är mest utbudsannonser från sportkedjor (kan inget göra något roligt där…snälla…) eller radiohandlare.

Några snabba frågor:

Har webb och iPad tagit över helt?

Varför görs det inga snygga annonser för kök?

Varför har de flesta italienska varumärken alltid med en snygg tjej, vare sig det behövs eller ej?

Maila gärna dina svar till:
magnus@ekochgren.se

Roligast svar vinner 2 st snygga champagneglas från Ittalla till nyår.

Valaffischer i all ära. Men Hitlermustach?

Valaffischer är viktiga. En del av vår demokrati. Men vissa grupper anser tydligen inte att alla affischer ska få sitta uppe. Var på Söder i Stockholm förra helgen och såg hur i princip varenda affisch från något av allianspartierna var nedslitna. De låg i drivor på gatorna. Men (v) och (mp) satt prydligt kvar. Och Reinfeldt hade fått en handskriven pratbubbla som förkunnade att ”Ohly är bäst”. Men det som mest irriterade mig är alla Hitler-mustascher som målats på ”flera allians-politiker, inte minst Jan Björklund. De som gör detta visar att de inte omfattar de demokratiska grundvärderingarna. Yttrandefriheten hotas när vissa politiska grupperingar river ner andras budskap. Södermalm tycks vara Stockholms svar på Kuba. Vilken tur att Nyamko Sabuni är svart. Där fastnar ingen Hitler-mustach i tusch.